,

När det känns som livet går under och din närmstabästasomdukanpratamedalltingomochälskarsåmycketkompis mobil har gått sönder eller dött och det inte går att få tag på henne så det ända du gör är att sitta uppkrupen i din säng och lyssna på bon iver. Om och om igen. En sådan kväll har jag. Och det känns inte som att något kommer bli bättre heller.
Förlorar kraften och bara ligger ner, vill inte resa mig upp. Bara ligga kvar precis såhär, inte tänka på klumpen i halsen eller känslostormen inom mig. Bara vara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0