Jag hatar.
Jag hatar er alla. Jag hatar er som små kryp som glider runt och gömmer sig för mig där jag går. Jag hatar hur du skriker på mig. Jag hatar hur jag inte duger. Jag hatar hur ni tittar på mig. Jag hatar hur det känns som att falla genom marken. Jag hatar hur ni är för fega för att komma fram med det själva. Jag hatar hela er existens. Jag hatar människor. Jag hatar hur ni leker söta och badar med gummiankor och låtsas som att ni inte har något fel på er. Jag hatar hur ni låtsas som att ni älskar mig då jag vet att man inte kan älska mig. Jag hatar hur jag leker med känslor. Jag hatar att det är det enda jag kan. Jag hatar hur rädda ni är. Jag hatar hur du går. Jag hatar era fula frisyrer. Jag hatar era fula rökringar ni tror att ni kan göra. Jag hatar hur ni tror att ni är coola då ni får mig att vilja spy. Jag hatar hur ni låtsas vara glada. Men mest av allt, mest av allting hatar jag mig själv.
They will track you like a freak.
Jag gick in på bup med ett stort jävla träsvärd under armen som jag fått av charley, det var extra kul eftersom min psykolog redan är orolig för att jag ska skada folk kring mig fysiskt också. Men hon sa ingenting, bara tittade på det, haha.
Har även hunnit få reda på ännu någon person som ogillar mig, inte till min förvåning. Den som minst tycker om mig är ju förmodligen ingen annan än lilla jag.
Annars? Jag har spenderat mina första dagar på lovet grillandes, skrattandes och springandes barfota med skorna i handen. Ungefär. Och handlat kläder, iochförsig gör jag ju det hela tiden. Emil trodde ju att jag var shopaholic ett tag. Samt surat över att jag inte befunnit mig på hultsfred. Ätit för mycket sushi(skoja, det går inte, men ätit extremt mycket sushi för många dagar). Och legat i sängen med inez dreglandes över Urban Cone. Samt bakisätit på sannas golv tittandes på Adam och Eva osvosv. Det är bra.
Och för att avsluta detta inlägg så som jag så ofta gör så får ni en bild på mig, grattis till mig för att alltid lyckas vara så ofotogenisk.
We don't sleep when the sun goes down, we don't waste no precious time.
Var på Siesta och hade det bäst, detta var ett utdrag av bilderna jag hann ta innan jag tog sönder kameran.
Det var lite kallt men jag gick barbent ändå, jag hoppade och skrek så mycket att jag tappade rösten och blev öm i hela kroppen, var glad i hatten och kysste för många sjuttonåriga pojkar. Det var helt enkelt underbart och jag vill tillbaka så himla mycket även om jag inte ens har fått tillbaka min röst utan förtfarande låter som att jag är en gammal tant i målbrottet.
<3
Hej, du som skrev nåt om att min blogg är depp och att det inte är svårt att dö och jag lika gärna kan göra det om jag inte vill leva, guess what? Fuck you. Du är inte så anonym som du tror, ip du vet? ja, du bor i malmö, breve SF. Ditt hus är fult och jag antar att även du är det.
1, Tror det är ditt huvud.
2, detta är vad jag är, så nej, kommer inte sluta blogga. Du peppade faktiskt mig bara.
Och till sist, 3, sweetheart, det är jag och du är.. ja, du är du. Så sluta internetmobba. Det hjälper ingen, ta tag i dig själv istället. Då kommer folk faktiskt tycka om dig på riktigt.
Puss och kram, hoppas vi inte ska bråka.
