We don't sleep when the sun goes down, we don't waste no precious time.
Var på Siesta och hade det bäst, detta var ett utdrag av bilderna jag hann ta innan jag tog sönder kameran.
Det var lite kallt men jag gick barbent ändå, jag hoppade och skrek så mycket att jag tappade rösten och blev öm i hela kroppen, var glad i hatten och kysste för många sjuttonåriga pojkar. Det var helt enkelt underbart och jag vill tillbaka så himla mycket även om jag inte ens har fått tillbaka min röst utan förtfarande låter som att jag är en gammal tant i målbrottet.
Kommentarer
Postat av: angeeeeeeeeeeeeeeelina.
inte okej inte okej
Postat av: Haha
http://www.youtube.com/watch?v=22KJ8mxzYiQ
Postat av: inez
Gillar bilderna!:)
Trackback
